|
Teddybjörnen[ This text is also available in English ]
Jakthistorien finns i några olika varianter. I den korrekta så var det inte en unge utan en vuxen björn, som bundits vid ett träd. I en annan så var leksaksbjörnarna ett skämt från personalen på stället där jaktsällskapet bodde. I ännu en så var det ett påhitt för Roosevelts dotters bröllop. Bortsett från att ett antal versioner klintbergat sig iväg från den ursprungliga, så verkar dock inte ens denna ha särskilt mycket med teddybjörnens faktiska tillblivelse att göra. Faktum är att både historien om ungen och den om den vuxna björnen visar sig vara sanna. Någon gång vid årsskiftet 1900/1901 så fick Roosevelt (som var vice president vid tillfället) tag på en ensam björnunge under en jakt. Han skänkte den till Bronx Zoo i New York: About six months ago, when Vice President Roosevelt presented
the Bronx Park Zoo with a tiny black bear that he had caught alive on his last
mountain-lion hunt, the little fellow was a very well behaved youngster, very
shy, afraid that everything would eat him, much afraid of the other bears, more
afraid of Keeper Hoey, and most of all afraid of the crowds that surrounded the
bears' den and ogled him and pointed him out as the "real thing bear." [...]
New York Times, 21 juli 1901 Den berömda episoden inträffade 1902. President Roosevelt var i Mississippi för att reda ut en tvist om en gränsdragning. Under en jakt så vägrade han att skjuta en björn - vuxen - som man bundit fast vid ett träd. Tecknaren Clifford Berryman tog då tillfället i akt att rita teckningen ovan, med den fiffiga rubriken "Drawing the line in Mississippi" (en liknande dubbeltydighet finns i svenskans "dra gränsen"). Teckningen publicerades i Washington Post den 16 november 1902. (En del källor uppger Washington Star som källa vilket inte stämmer, Berryman började inte jobba där förrän 1907.) Flera källor hävdar att den ursprungliga teckningen verkligen hade med en vuxen björn, och att denna först senare ändrades till en gulligare unge; jag har inte undersökt detta.
Ingen av dessa björnar blev förevigad som en leksak. Åtminstone inte den berömda. Vad episoderna gjorde var att associera Roosevelt med björnar, särskilt eftersom Berryman fortsatte att ha med björnungen i sina Roosevelt-teckningar. 1905 började Seymour Campbell Eaton (under pseudonymen Paul Piper) att skriva en rimmad saga för barn om två björnar från Colorado, The Roosevelt Bears. De tog sina namn, Teddy--B och Teddy--G (för "black" och "grey", och alltid med tankestrecken) från prylar som jägare lämnat efter sig - man kan lätt tänka sig vem det kan ha varit. I januari 1906 började New York Times att publicera berättelsen om deras resa från Colorado till New York som en följetong i söndagsupplagan, fint illustrerat av V. Floyd Campbell. (Jämför hatten vid björnarna med den som Roosevelt bär i teckningarna ovan, ett minne av hans tid som s.k. Rough Rider under det spansk-amerikanska kriget 1898.)
Björnarna Roosevelt blev mycket populära. Historien gick i 29 veckor och publicerades i 20 tidningar. Den blev även publicerad i bokform, och fick flera uppföljare. Samma år kom två riktiga björnungar till Bronx Zoo.
Eftersom två björnungar är mer än dubbelt så gulliga som en (vare sig de var från Colorado eller inte) så blev de lika populära som de björnar de fått sina namn från. Det dröjde inte länge innan folk började köpa eller göra leksaksbjörnar i par, och namngivningen var självklar. (Även om jag inte vet varför de skulle vara just vita.) Many of the girls and women here [Asbury Park, populär badort i
New Jersey] started a new fad to-night. More than twenty of them were on the
boardwalk, carrying miniature bears made of "ice wool," fuzzy, and as white as
snow. [...]
New York Times, 14 juli 1906 Även om leksaksbranschen inte verkar ha varit först med idén så dröjde det naturligtvis inte länge innan den kom sig för att tillgodose marknadens behov. Många av deras björnar var av Steiffs konstruktion från 1902, där armar, ben och huvud var rörliga. Namnen fick de alltså från de berömda Roosevelt-björnarna, vare sig man avsåg de i tidningarna eller de på zoo. After the two little bears - real live bears - arrived at the Zoological Park in Bronx and attracted such crowds of children to see them, some shrewd dealer in toys saw possibilities in the bear business. He had models made of Teddy-B and Teddy-G and sent them to Germany with an order for two or three thousand like them. From the moment the bears arrived here they sold like hotcakes. Now every steamer from Germany is bringing in fresh consignements of Roosevelt Bears, not only for the originator of the toy bears, but for others who have followed their example. New York Times, 13 oktober 1906 Paret Michtom & Ideal Toy Company
Enligt otaliga källor skapades teddybjörnen 1902 eller 1903 av Rose och Morris Michtom i Brooklyn, New York. Vad som först varit en godisbutik blev snart nog en björn-fabrik, som fick namnet Ideal Novelty and Toy Company eller bara Ideal Toy Company. Men vad som uppges vara den allra första teddybjörnen, den på bilden, skänktes först 1963 av sonen Benjamin Michtom till sonen Kermit Roosevelt (som måhända inspirerade Jim Henson när han namngav sin groda, i vilket fall både far och son gett namn åt ett leksaksdjur). Denne skänkte i sin tur björnen åt Smithsonian Institute. Om den verkligen tillverkades 1902 eller 1903, så marknadsfördes den åtminstone inte som en teddybjörn då. Berättelsen om hur Morris Michtom skrev till presidenten och bad om lov att få använda hans namn på leksaksbjörnen går inte ihop med de övriga uppgifterna i ämnet. Den ledade björnen var som sagt en konstruktion uppfunnen hos Steiff i Tyskland 1902 (den presenterades för världen på en mässa i Leipzig 1903), och termen "Teddy Bear" började inte användas förrän hösten eller tidigast sommaren 1906. Paret Michtom bidrog alltså varken med utformningen eller namnet. Snarare hakade de på teddybjörns-trenden som många andra tillverkare och försäljare - påståendet att de skapade trenden är osant. Ett obekräftat påstående är att republikanerna i valet 1904 (som TR vann) använde björnar som inofficiell symbol (elefanten hade använts tidigare, vet ej i vilken utsträckning). Om så verkligen var fallet så bör det snarare bero på Berrymans teckningar än någon leksak. Att sången The Teddy Bears' Picnic användes i samma val är definitivt osant eftersom såväl musiken som texten skrevs senare. I versen The Passing of the Doll från julen 1906 beskrivs rivaliteten mellan dockorna och de så populära björnarna. Som synes bekräftar den björnarnas ålder, och gör även en koppling till presidenten som kanske är något irrelevant men definitivt fel; men så hade man väl heller inte kunnat gissa att teddybjörnarna skulle finnas kvar på marknaden ännu hundra år efter president Roosevelt.
New York Times, 16 december 1906
Björnen ovan dateras till "circa 1903". Uppenbarligen kan åtminstone det broderade namnet inte vara tidigare än 1906.
Referenser:
|
