fler faktoider

fler faktoider

Slavhandeln

Slavskeppet lägger till vid en afrikansk kust. Besättningen går iland, letar reda på en by, rövar folk och återvänder till fartyget. När man efter några räder lastat fullt så åker man hem.

I filmatiseringen av "Rötter" visades en scen i den stilen. Den förekommer även i andra skildringar.

Men även om undantag fanns så var det normala förfarandet detta: De vita slavhandlarna rövade inte sina slavar med våld, de köpte dem. Säljarna var lokala kungar som slog mynt av sina besegrade fiender, eller arabiska köpmän som i sin tur köpt eller rövat slavarna. Slavhandlarna lärde sig att utnyttja de långvariga stamkrigen; man hjälpte den ena sidan med soldater och vapen, för att efter vunnen seger ta hand om de besegrade. Senare kunde vinnarna mycket väl råka ut för samma öde när någon annan stam fick hjälp. Den mest kände som arbetade på detta sätt kallades Tippu Tip, för vilken karavaner djupt in i Afrika var ren rutin vid samma tid som Stanley fann Livingstone. Systemet hade funnits sedan 800-talet och främst använts för att förse arabiska länder med slavar, men expanderade kraftigt när efterfrågan ökade från framförallt, men inte enbart, USA.

Den transatlantiska slavhandeln krävde helt enkelt två parter: afrikanska säljare och europeiska köpare. Utan ett redan väletablerat slaverisystem i Västafrika hade européernas strandhugg gett föga utdelning. Det förekom till och med att portugiserna sålde afrikanska slavar till afrikanska köpare. Här konfronteras vi med det som Achille Mbembe har kallat det afrikanska brodermordet.

Helgesson sammanfattar Harrison

I slutet av boken Rötter nämns detta i förbifarten, och utan att närmare gå in på vilka förövarna var: "Många tusen hade rövats bort som Kunta Kinte men miljoner togs när hela byar invaderades och brändes ner".

När den sista delen i Dick Harrisons stora verk om slaveri kom ut 2008 så väckte just denna tes många och starka känslor: att afrikanerna själva skulle ha varit delaktiga i slavhandeln. Det är desto underligare som denna kunskap varken är ny eller omtvistad.

The Africans took captives in warfare, and the Europeans did that old divide-and-conquer act, and would sell guns to one side, and the guns that the one side had, enabled them to easily defend the other side. And in the particular cultural thought pattern, the captive was a slave, he was a prize of war, and he was turned over to the Europeans. I doubt that any of them over there really knew what they were sending us into, or that we knew what we were coming into. But it was a very vicious thing; you and I are the victims of it. Everybody feels guilty about it, you can believe it. The Arabs are guilty; Europeans are guilty; the Africans feel guilty; everybody feels guilty.

Malcolm X

Referenser:
Dick Harrison, Slaveri - Forntiden till renässansen (Historiska Media 2006)
Dick Harrison, Slaveri - 1500 till 1800 (Historiska Media 2007)
Dick Harrison, Slaveri - --- (Historiska Media 2008), kapitlet "Afrika"
Stefan Helgesson recenserar Dick Harrisons Slaveri (del 1), Dagens Nyheter 18 oktober 2006
BBC: The story of Africa: Slavery
Information about Northern Tanzania: Tippu Tip
Alex Haley, Rötter (Rabén & Sjögren 1977), sid 405 ("Många tusen"-citatet)
Malcolm X, On Afro-American History (Pathfinder 1990)

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum