fler faktoider

fler faktoider

Olympiskt

[ This text is also available in English ]

Olympisk fred

I antikens Grekland höll man fred så länge de olympiska spelen varade

Under de olympiska spelen i Olympia, liksom under de idag långt mindre kända pythiska i Delfi, nemeiska i Nemea och isthmiska i Korint, så hölls en sorts vapenvila, ekecheiria - men den innebar inte att alla krig mellan alla greker tog en paus, bara att de som skulle delta i spelen (som utövare, funktionärer eller åskådare) lämnades ifred. Krig fick hållas, så länge de inte störde spelen. Det är ju vackert så, men långt ifrån den landsomfattande förbrödringsfest man tänker sig.

En utmärkt redogörelse lämnas av Simon Hornblower, han nämner även flera källor där myten avlivas. Av den bevisning han själv tar upp tycker jag att Thukydides står i särklass; i dennes verk om det peloponnesiska kriget, som sammanföll med flera olympiska spel, står inte ett ord om någon allmän olympisk vapenvila, något som den ytterst noggranne Thukydides omöjligt skulle ha missat, i synnerhet som han beskriver ett otal andra vapenvilor och fördrag.

Jo, vid ett tillfälle nämns den, nämligen då spartanerna i det olympiska året 420 f.Kr. anföll två orter i eller nära stadsstaten Elis. Det var där Olympia låg, och spelen var därför en angelägenhet för samtliga invånare, som därmed skyddades av nämnda vapenvila. Enligt Hornblower så ansåg eilerna att orterna som anfölls var eliska, medan spartanerna inte delade denna uppfattning; det skulle alltså vara geografin som avgjorde om man var fredad eller inte under spelen.

Efter att ha konsulterat Thukydides så finner jag dock en något annorlunda historia. Spartanerna (som kallas lakedaimoner i den engelska texten från Gutenberg) som anfallit Phyrcus och Lepreum hävdade att vapenvilan utlysts och hållits i deras stad först efter striderna; Thukydides skriver bara att elianerna, som ansvarade för själva utlysandet, började med att utlysa vapenvilan hos sig själva, innan de begav sig ut i resten av landet. Det man grälade om var alltså inte geografin utan tidpunkten. Men mer än så här skriver Thukydides inte om den olympiska vapenvilan, vilket han som sagt definitivt skulle ha gjort om den vart funtad på det sätt som man tänker sig.

Hornblower nämner även sin egen favorit, poeten Pindaros, vars specialitet var att författa hyllningssånger till segrare i spelen (alla fyra). Där står inte ett ord - jo, exakt en gång har Hornblower funnit att en olympisk vapenvila finns med överhuvudtaget (f.ö. i en sång som hyllar en deltagare i de isthmiska spelen), och det är då han nämner (vågar mig inte på en översättning) "the Elean truce-bearers of Kronos' son Zeus" (elierna var som sagt de som kungjorde den olympiska vapenvilan). Även här får man konstatera, att om vapenvilan varit så omfattande som man tänker sig, så skulle han haft avsevärt mycket mer att säga om den.

Hornblower gör sig lustig över en viss organisation kallad International Olympic Truce Centre, och som alltså skall ha gjort en myt till sitt (om än synnerligen lovvärda) mål här i världen. Förvisso är det många, såväl i som utanför IOK, som tror på myten, och den finns med lite varstans på deras hemsidor, men läser man ex.vis den här beskrivningen noggrannt så ser man att den faktiskt är i stort sett korrekt:

Subsequently, all the other Greek cities ratified this "international agreement", thanks to which permanent, recognised immunity of the sanctuary of Olympia and the region of Elis became a reality. During the Truce period, the athletes, artists and their families, as well as ordinary pilgrims, could travel in total safety to participate in or attend the Olympic Games and return afterwards to their respective countries. As the opening of the Games approached, the sacred truce was proclaimed and announced by the Spondophoroi, citizens of Elis, who travelled throughout Greece to pass on the message. Proof that this Truce was respected is that, in Olympia, the Greeks never built walls to protect themselves, unlike all the other Greek cities.

IOC: The Olympic Truce

Enligt NE uppfördes de första murarna vid det rika Olympia först på 260-talet e.Kr., och då mot herulerna vilka inte omfattades av hellensk etikett, så den uppgiften verkar stämma; men att Elis inte åtnjöt något permanent skydd visar bl.a. grälet som Thukydides återger, liksom att de var inblandade i andra stridigheter. Om Elis klarade sig utan stadsmurar vet jag inte.

Men det största felet som görs här är att den som formulerat beskrivningen, och som uppenbarligen känner till att vapenvilan inte var så universell som folk tror, ändå undviker att påpeka detta, utan tvärtom skriver så att den som inte vet bättre knappast har en chans att se texten som annat än en bekräftelse på den universella vapenvilan, vilket den alltså inte är.

Vid de första spelen skall också den festfred som senare rådde ha stadsfästs; alla skulle ha fri lejd till och från Olympia.

Nationalencyklopedin gör samma fel

Referenser:
Simon Hornblower, Olympic Peace?
Thukydides, finns på Gutenberg
International Olympic Committee, The Olympic Truce [PDF]
Nationalencyklopedin: Olympia

Olympen / Olympia

En del blandar ihop platsen Olympia med berget Olympos/Olympen. Som när Fidias berömda staty av Zeus, ett av antikens sju underverk, placeras på bergstoppen..!

Det finns flera berg i Grekland som kallas Olympos, det mest imposanta (2917 m.ö.h.) och det som oftast pekas ut som gudarnas boning ligger i Thessalien, ca 25 mil nordväst om Athen. Olympia med spelen (och en gång i tiden statyn) ligger på västra Peloponnesos, ca 16 mil västsydväst om Athen.

Grekland
Berget i norr, orten i söder

Olympisk enhet

Vad gäller de olympiska spelen som symbol för grekisk enhet så skriver varken Pindaros eller Herodotos något i den stilen, vilket de ju rimligtvis borde ha gjort om de uppfattat det så som många idag tänker sig det hela. Man kan hitta en flisa till antydan i Aristofanes Lysistrate ("alla helleners gemensamma altare" i Pylae, Olympia, Pytho "och de många andra templen"), och 380 f.Kr. skrev en viss Isokrates något som är betydligt mer påtagligt, men som snarare verkar vara önsketänkande än dokumentation av verkligheten.

(Här kan det ju vara på sin plats att påpeka, att bilden av "de gamla grekerna" som ett fridsamt, demokratiskt folk av visa filosofer, till skillnad från ex.vis de brutala och blodtörstiga romarna, är fullständigt ohistorisk. Grekerna ägnade sig åt många ting, och krig var ett av dem. Bilden av de idylliska spelen är lika falsk, det fanns nog så blodiga sporter som utövarna ibland dog av, och inte heller var vinnarna främmande för att hyllas med penninggåvor, även om den enda belöningen i själva spelen var en krans av olivblad och ett par andra symboliska ting. I de andra panhellenska spelen var kransarna av andra material.)

Referenser:
Simon Hornblower, Olympic Peace?
Gutenberg har såväl Thukydides som Aristofanes i sina välsignade gömmor
Olympic Museum, Lausanne: The Olympic Games in Ancient Greece

De olympiska ringarna

Få se hur länge den här får sitta kvar

En antik symbol
Blått för Europa, gult för Asien...

De olympiska ringarna är ingen antik symbol för spelen. Flaggan med dem hissades första gången i Alexandria det o-olympiska året 1914, ringarna lär då ha symboliserat de fem spel som hållits dittills, minus extraspelen 1906. Att man senare låtit dem representera kontinenterna istället skulle i så fall vara en efterkonstruktion, om än att föredra framför ett upprätthållande av en-ring-per-spel-idén. Å andra sidan är det en intressant tanke att en av ringarna symboliserat Stockholm.

Detta motsägs dock av följande:

Emblemet kommer att ge den definitiva prägeln åt den Olympiska Rörelsen. De fem ringarna som flätats samman (i blått, gult, svart, grönt och rött) på vit botten. De representerar de fem världsdelarna som vunnits till den olympiska rörelsen.

Pierre de Coubertin (1913)

I vilket fall som helst symboliserar ringarna idag som sagt fem kontinenter, men i den officiella definitionen nämns inget om vilken ring som symboliserar vilken kontinent. Alla försök till sådana kopplingar är alltså efterkonstruktioner.

It includes the five interlaced rings, which represent the union of the five continents and the meeting of athletes from throughout the world at the Olympic Games.

Ur Olympic Charter: den fullständiga
beskrivningen av vad ringarna symboliserar

De fem kontinenterna brukar anges vara Europa, Asien, Afrika, Oceanien och Amerika. Jag har inte sett någon officiell lista där Nord- och Sydamerika slagits ihop till en kontinent för att få plats för Oceanien, inte heller några tecken på att det verkligen var så Coubertin tänkte eller om det är en lösning av senare datum.

Under de olympiska spelen i Berlin 1936 fick Leni Riefenstahl, kanske mest känd för propagandafilmernas propagandafilm Viljans triumf, i uppdrag att dokumentera händelserna på film (även om uppdraget lär ha kommit från IOK snarare än Hitler, vilken skillnad det nu kan ha gjort). I filmen Olympische Spiele (Olympia på svenska och engelska) lär det finnas en scen filmad i Delfi, där man ser fackelbäraren springa förbi en sten med de fem ringarna. Att en sådan sten (än idag, verkar det som) står vid en antik stadion har fått folk att utgå ifrån att de är jämngamla, men i själva verket tillverkades de för filminspelningen.

Not: Den enda version jag hittat av filmen är en utlagd på YouTube, där har jag inte lyckats identifiera stenen ifråga (ringarna skymtar förbi helt kvickt i inledningen). Om den förekommer i någon fackel-scen så är det inte särskilt iögonenfallande.

Ringarna i Delfi

I boken History of Ancient Olympic Games från 1963 av Lynn och Gray Poole lär den uttryckliga uppgiften ha förekommit för första gången, att ringarna på flaggan kommer från Delfi och inte tvärtom, och myten har alltså levt kvar på sina håll sen dess. Varför man i Delfi skulle göra reklam för de olympiska spelen istället för sina egna är en öppen fråga.

Referenser:
Nationalencyklopedin: olympiska spelen
OS i skolan: Olympiska ringarna
- som i sin tur citerar Pierre de Coubertin, Revu Olympique augusti 1913, sid 119-120
IOC: Olympic Charter [PDF]
Harvey Abrams, Olympic Historian: Questions & Answers
David C. Young, Myths about the Olympic Games, Ancient Olympics Guide
Robert Knight Barney, This Great Symbol: Tricks of history [PDF] från Olympic Review nr 301, 1992

Den olympiska elden

En antik symbol till

Nånstans nämndes att man sprang omkring med den olympiska facklan även under antiken. Det gjorde man inte, visserligen lär en eld ha brunnit under spelen för att symbolisera den olympiska freden (...) men de första moderna spelen där den fanns med var i Amsterdam 1928; och de första spelen där den tändes i Olympia och bars i stafett till stadion? Berlin 1936.

Referens:
Nationalencyklopedin: olympiska elden

Olympiad

En till: Med "olympiad" avses inte de olympiska spelen, utan de fyra år ("på varandra följande", som NE pedagogiskt nog nämner) som förflyter mellan två olympiska spel.

Referens:
Nationalencyklopedin: olympiad

Mer om sport, antiken och Grekland i faktoiden Marathon, som dock inte var en gren i de antika spelen.

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum