|
K-märktMånne denna faktoid kommer att bli ett faktum? Klicka här!
Det är naturligtvis TV-programmet som gjort begreppet känt, dock utan att precisera dess exakta innebörd. Problemet är dels att "K-märkt" blivit ett begrepp för kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller miljöer i allmänhet, dels att man blandat ihop de mycket varierande grader av juridiskt skydd som finns för sådana. Med hjälp av Plan- och bygglagen (förkortas till PBL i sammanhang där man förväntas begripa vad PBL är förkortning för) kan en kommun i en detaljplan skydda ett visst område som anses kulturhistoriskt värdefullt. Markeringen på kartan är dock inte ett K utan ett stort Q eller ett litet q (skillnaden är mest kartteknisk, det är samma bestämmelser som gäller). Områdets användning skall då anpassas till bebyggelsens kulturvärden. En äldre beteckning för samma sak är kulturreservat. Sådana områden är avsedda enbart för befintlig, kulturhistorisk bebyggelse. Användningen är fri så länge den inte inkräktar på själva bevarandet eller stör omgivningen. Om visst användningssätt behöver förhindras med hänsyn till omgivningen eller av annat skäl måste bestämmelsen preciseras. Q-användningen medför inte i sig något formellt rivningsförbud, men rivningslov torde i allmänhet kunna vägras med stöd av 8 kap. 16 § PBL. Boken om detaljplan och områdesbestämmelser Man behöver alltså inte tänka på att använda kitt från 1700-talet eller handsmidda spikar m.m. bara för att man bor i ett Q-märkt område - skyddet utgör ju inte ens "något formellt rivningsförbud". Q-märkningen gäller heller inte i evighet utan bara så länge som detaljplanen i stort gäller. En byggnad eller miljö som är "synnerligen märkvärdig" kan bli förklarad som byggnadsminne. Det görs av länsstyrelsen, som då använder sig av lagen om kulturminnen (KML). Detta är det starkaste och mest långvariga skydd som finns för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Sverige - en helt annan sak än kommunernas Q-märkning! Länsstyrelsen avgör från fall till fall detaljerna i hur byggnadsminnet skall bevaras, underhållas, repareras osv. Att riva ett byggnadsminne är otänkbart, med mindre än att byggnadsminnesförklaringen hävs. Det närmaste en faktisk "K-märkning" man kan komma (på land - läs mer nedan!) verkar vara det "K" som används på vissa kartor. Det utläses "kulturhistoriskt märklig byggnad", en bedömning som gjorts av lantmäteriet och Riksantikvarieämbetet. Det är dock inte frågan om något juridiskt skydd. Ett annat begrepp i sammanhanget är "kulturhus". Det saknar formell och juridisk innebörd, vilket naturligtvis inte behöver vara något problem, bara man vet om det. Referenser:
UppdateratLäser i K-märkt, Förslag till förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (SOU 2004:94): Ett sätt att skapa förutsättningar för att denna skyddsform skall kunna utgöra en viktig faktor i skyddssystemet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan vara att ge den benämningen kulturminnesmärkning (k-märkning). Ett begrepp som redan har folklig förankring och som av många uppfattas som synonymt med bebyggelseskydd. Man kan alltså tänka sig att anpassa lagstiftningen efter den allmänna uppfattningen, och införa begreppen "kulturminnesmärkning" och "k-märkt" på riktigt. Minsann! I syfte att underlätta för kommunerna att skydda en större del av bebyggelsen föreslår utredningen att det införs ett listningsförfarande efter förebild från bl.a. England. Förslaget om att ge kommunerna möjlighet att "k-märka" byggnader ter sig sympatiskt. Det skulle ge kommunerna möjlighet att få till stånd ett bättre skydd för byggnader utanför detaljplanelagt område. Det skulle även underlätta kontakterna med ägarna, eftersom frågan om ersättning inte kommer upp förrän det blir fråga om en konkret åtgärd som prövas. UppdateratÄnnu ett exempel på att verkligheten är anpassningsbar: Sedan ett par år [2001] finns möjlighet att ansöka om kulturhistorisk märkning (k-märkning) av fartyg. SMM bidrar med en sakkunnig bedömning av fartygs kulturhistoriska värde. Principerna för k-märkningen har tagits fram i samarbete med Sveriges Segelfartygsförening och Sveriges Ångbåtsförening. Statens maritima museer fattar beslut om k-märkning ca 4 ggr per år eller vid behov. Statens maritima museer Oavsett vad som gäller på land så är alltså k-märkning av fartyg ett faktum. Referens:
|
