fler faktoider

fler faktoider

Jesu födelse

De evangelister som skildrar Jesu födelse (eller "Jesus födelse" om man inte iakttar latinskt genitiv) är Matteus och Lukas. De skriver inte alls så mycket som man kan tro - vissa detaljer är viktiga eftersom de återknyter till profetior i Gamla testamentet, men händelsen i sig var de första generationerna kristna inte särskilt intresserade av. Eftersom julen så småningom blev en viktig kristen helg, för folk i allmänhet den allra viktigaste, så har en imponerande mängd detaljer kramats ur de få raderna, och därtill blandats ut med mycket annat.

Begreppet synkretism, dvs. blandning av religioner och liknande, kommer sällan till större användning än i detta sammanhang. Ett utmärkt exempel är jultomten, där vår nordiska gårdsgnom ingått en osannolik förening med ett helgon från Mindre Asien, och där resultatet i skrivande stund är en hohoande mysfarbror som inte har mycket med något av sina två ursprung att göra. Ett annat är julen själv; den som kan sin historia undviker att tala om "den egentliga anledningen till att vi firar jul", för såväl högtiden som ordet är betydligt äldre än kristendomen.

Kyrkan sökte med framgång bekämpa de gamla hedniska ceremonierna och offerbruken dels derigenom att hon helgade många af dessa såsom goda kristna plägseder (så t. ex. fick julhalmen en alldeles ny betydelse, såsom en påminnelse om Frälsarens vagga, krubban), dels derigenom att hon till sin egen kult lade en yttre prakt, som särskildt vid julen tog form i bl. a. dramatiska framställningar af Jesu födelse (krubban med barnet, herdarna, de vise männen o. s. v.) samt första barndom. Dessa upptåg blefvo uppslaget till de julsånger och juldramer, som ännu mångenstädes äro oskiljaktiga från julen.

Nordisk familjebok

En del har frågat sig varför kyrkan, som alltså omformat diverse hedniska midvinter-fester till ett firande av Jesu födelse, inte samtidigt passade på att göra något åt det minst lika hedniska midsommarfirandet. Svaret är att man gjorde ett lamt försök; ta en titt i kalendern så ser ni att Johannes döparen, som ju som bekant föddes sex månader före Jesus, har tillägnats en dag vid midsommar. I andra länder förknippas Johannes med midsommar, vilket även lär vara fallet här och var i Sverige, men man kan lugnt konstatera att det för vår del aldrig slagit igenom på samma sätt som Jesus kommit att förknippas med julen. Läs mer om midsommar & midsommarstången

Kan passa på att nämna en relaterad faktoid om en synkretism som överdrivits:

Det hedniska "midvinterblotet" - en term som ofta, men oriktigt, nyttjas som synonym till "jul" - låg antagligen senare i kalendern än vår jul (kanske vid "Knut").

Jan-Öjvind Swahn

År 0

Även om man bortser från de som räknat ut att Jesus nog föddes år 4 f.Kr., eller någon annan tidpunkt som man inte förväntat sig, så kan man utan vidare konstatera att Jesus definitivt inte föddes år 0, eftersom detta år inte ens finns i vår tideräkning. Läs mer om detta i År 0.

Bristen på husrum; stallet i grottan

Josef och Maria blir inte insläppta någonstans, men någon känner till ett stall i en grotta utanför staden där de kan få stanna...

I Lukas 2:6-7 står följande om när Maria kom till Betlehem:

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget. (1981)

Och hon födde sin förstfödda son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom ned i en krubba; ty them war icke rum i herberget. (Karl XII)

Detta är allt som står om bristen på logi i Betlehem, om stallet och om grottan. Matteus skriver ännu mindre, och Markus och Johannes inget alls. Läser man texten som den står är det uppenbart att de verkligen hade tagit in på ett härbärge som alla andra inne i samhället, men att där inte fanns någon bra plats för den nyfödde (kanske p.g.a. överbeläggning under skattskrivningen) och att man därför tog till stallet, som ju fanns i ett annat rum i samma byggnad.

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.

Lukas 2:15-16

En krubba är ju, ifall inte alla känner till det, en foderbehållare, och passar med sin form och sitt innehåll (om än inte med sitt ord. användningssätt) utmärkt för ett spädbarn. Ibland har man dessutom gjort en poäng av att djuren lät barnet vara ifred trots att det låg mitt i deras mat. Att man ofta har med just en oxe och en åsna är ingen tillfällighet, jämför Jesaja 1:3: "Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd." Oxen symboliserar judarna och åsnan hedningarna - jordens alla folk finns alltså representerade.

En trolig härledning av grottan men framför allt datumet för Jesu födelse är den hemlighetsfulla Mithras-kulten som var utbredd bland i synnerhet soldater i det romerska riket (namnet återkommer i andra mytologier men det är en annan sak). Mithras, som var förknippad med sol och ljus, sades ha fötts ur en klippa. Till minne av detta firades Sol Invictis, "den obesegrade solen", den 25 december, alltså midvinterdagen på 200-talet e.Kr. Ceremonierna hölls i grottor.

Referenser:
Nya testamentet
ancienthistory.com: Mithras
Britt-Mari Näsström, Forntida religioner (Studentlitteratur 2003)

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

De tre vise männen

För det första: Det står ingenstans hur många de var. Vi återkommer till detta.

Vad är "vise män"? Ett yrke eller bara en egenskap? I Matteus grekiska originaltext används ordet magoi, ett ord som inte låter sig översättas utan vidare (det är f.ö. samma ord som som magi och engelska mage, vilket antyder vad det rör sig om). Enligt Herodotos var dessa medernas prästkast, de arbetade åt den persiska härskaren men föll på 500-talet f.Kr. i onåd. Deras religösa inflytande fanns dock kvar under lång tid; mager vid Jesu födelse är lite av en anakronism, men ingen omöjlighet.

1981 års bibelkommission beskrev magerna som "en slags babyloniska hovfunktionärer som med hjälp av drömtolkning och stjärntydning gav råd för framtiden åt högt uppsatta personer" och komprimerade det hela i själva texten med "österländska drömtydare". I Karl XII:s bibel står det luddigt nog "vise män", varifrån vi alltså har fått begreppet, och det motsvaras dessutom av King James "wise men". I den latinska Vulgatan står magi oöversatt.

Konungarnas tillbedjan; Franks casket, 600-talet
De tre vise männen på Franks Casket, en fin liten ask
från 600-talet. Runorna ovanför dem läses "MAGI".

När man skall avbilda framlämnandet av tre gåvor (vars exakta antal visserligen heller inte nämns) så har det fallit sig naturligt att låta tre personer göra det. Enligt Paul William Roberts pladdriga In Search of the Birth of Jesus så varierade deras antal till en början mellan två och fjorton, tills kejsar Justinianus i början av 500-talet lät uppföra mosaiker i Ravenna och Betlehem där deras antal (3), namn (Balthasar, Melchior och Caspar) och åldrar (medelålders, ung, gammal) tydligt framgår; de har dock ännu enhetlig hudfärg och bär klädsel som enl. uppgift är persisk, men inga kronor eller andra kungliga insignier. (Intressantast i hela den boken är nog ändå en anekdot som förmedlas av Marco Polo (Il Milione, kap XXIII), där konungarnas tillbedjan blivit till en sorts saga á la bröderna Grimm, med zoroastrisk slutkläm.)
(Enligt katolik.nu så kan mosaiken i Ravenna ha inspirerats av en mosaik i födelsekyrkan i Bethlehem, uppförd omkring 330. Det berättas att när perserna 614 härjat sig fram till platsen ifråga så gjorde de ett undantag för födelsekyrkan, just på grund av de vise männens persiska stil. Utan att ha forskat närmare i just den här detaljen så låter den lagom trolig.)

Senare har de även porträtterats såsom varandes en vit, en gul och en svart, vilket skall symbolisera att jordens alla folk kommer för att gratulera den nyfödde, och dessutom har en koppling till Noaks tre söner. Inget av detta har någon som helst förankring i Bibeln. Här och var stöter man på uppfattningen att de skulle komma från Indien, det kommer sig av ett gammalt bruk att använda "Indien" om ett vagt sagorike någonstans i öst, eller rentav Fjärran östern i allmänhet, på samma sätt som "Libyen" kunde beteckna hela Afrika. Det innebär inte att de skulle haft någon koppling till dagens Indien.

Ibland kallas de vise männen för heliga konungar, "holy kings" är kanske rentav den vanligaste beteckningen på dem i engelska sammanhang. I NT finns inte en antydan till kunglighet, så varifrån kommer denna idé?
Från ex.vis Psaltaren 72:10: "The Konungar wid hafwet och på öarna skola bära fram skänker: the Konungar utav rika Arabien och Seba skola tilföra gåfwor" (Karl XII). Psalm 72 handlar om en viss konung och en konungason, vad denne uträttar och hur han hyllas (vem av dem som avses framgår dock inte klart). För kristna uttolkare som finkammade Gamla testamentet på allt som kunde tolkas som profetior om Messias stod det tydligen klart att psalm 72 var en sådan, och eftersom konungen/konungasonen där hyllas av kungar med gåvor så följer logiskt att de vise männen var kungliga. Svårare är det inte!

Referenser:
Nya testamentet
Nationalencyklopedin: heliga tre konungar
Catholica Encyclopedia: Magi (www.newadvent.org)
Paul William Roberts, In Search of the Birth of Jesus (Riverhead Books 1995)
katolik.nu: De heliga tre kungarna - "De tre vise männen"
Günther Niemeyer, Julkrubban (Verbum 1978)
Dick Harrison, Skapelsens geografi (Ordfront 1998), sid 93

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Den 25 december

Som nämns ovan, med anledning av Mithras-kulten, så kan datumet för Jesu födelse härledas till högtiden Sol Invictis, "den obesegrade solen", som hölls på midvinterdagen, vilket på 200-talet e.Kr. alltså var den 25 december. I julevangeliet finns inte en antydan till ett datum.

Det kan poängteras att denna uppgift varken är ny eller omstridd. Icke desto mindre verkar den aldrig sluta att generera förvåning och misstro hos folk som tar del av den.

M:s födelsedag högtidlighölls d. 25 Dec., som sedermera godtyckligt gjordes till Kristi födelsedag.

Nordisk Familjebok (1887)

Att herdarna höll till ute på fälten indikerar att det hela inte tilldrog sig under vinterhalvåret; å andra sidan är vintrarna i mellanöstern visserligen kalla och blöta men inte till den grad att de omöjliggör vinterbete, så något definitivt motbevis är det inte.

Men om vi istället för de tunna texterna om födseln läser om bebådelsen, det vill säga konceptionen, så hittar vi följande:

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen.

Lukas 1:26

Detta borde ju förenkla frågan avsevärt? Men till att börja med så nämns detta direkt efter berättelsen om hur Elisabeth blev havande med den blivande Johannes döparen; det enda vi får veta här är alltså att Jesus var ett halvår yngre än Johannes. Och även om vi tar oss friheten att tolka uppgiften som en faktisk datering så är det ingalunda självklart vilken kalender Lukas använde sig av.

Referenser:
Jan-Öjvind Swahn, Stora julboken (Ordalaget 2005), sid 10-11
Britt-Mari Näsström, Forntida religioner (Studentlitteratur 2003)
Nordisk Familjebok: Mithras

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum