fler faktoider

fler faktoider

Tjocka Berta

Besköt Paris
Uppkallad efter Bertha Krupp

I denna text används begreppen kanon och haubits. De exakta definitionerna varierar lite över tid och geografi, men enkelt uttryckt skjuter kanoner rakt mot målet, haubitsar i en hög bana. De "Bertor" som avhandlas här är definitivt av den senare sorten. Av tradition kallas 1918 års haubits för "Paris-kanonen". Ett relaterat begrepp som inte används längre är mörsare.

1914: Tjocka Berta

Tjocka Berta - L/14 anno 1914
Krupps M-Gerät, 42 cm L/12 - "Tjocka Berta"

Första världskriget förknippas allmänt med tröstlösa skyttegravar och meningslösa jätteförluster. Bortsett från att läget var olika på olika ställen så varierade det även över tid. På västfronten var kriget långt mycket rörligare i början, innan man grävde ner sig i skyttegravar. I krigets första månad, augusti 1914, gick tyska trupper in i Belgien. Där väntade en mängd befästningar; bara runt staden Liège tolv stycken, och så fanns det fler vid Namur, Maubeuge, Antwerpen... Emellertid knäcktes dessa på kort tid av ett tyskt supervapen, med så grov kaliber att det först betviflades:

Tjocka Bertha, populär benämning på den oerhördt kraftiga kastpjäs, som tyskarna genast vid Världskrigets utbrott till allmän öfverraskning förde i fält under inbrottet i Belgien och Frankrike 1914. Kastpjäsen uppgafs genast från början ha 42 cm. kaliber, hvilket af åtskilliga fackmän betviflades, enär de gröfsta förut kända kastpjäserna hade endast 28 à 30,5 cm. kaliber. Sedermera ha noggrannare uppgifter erhållits, hvarvid det visat sig, att kaliberuppgiften var riktig och att pjäsen var en haubits skjutande en omkr. 900 kg. tung granat med en största skottvidd af 14 km. Pjäsen var mycket tung och kunde, såsom den först var konstruerad, transporteras endast på järnväg. En tid efter Världskrigets utbrott infördes emellertid både i Tyskland och Österrike-Ungern en lättare typ 42 cm. haubitser, som kunna transporteras på landsväg med hjälp af motorkraft. För en enda sådan haubits utan ammunition kräfvas 5 motor- och 5 lastvagnar. [...] Deras användning torde i hög grad ha inskränkts genom deras oerhörda tyngd och de däraf förorsakade transportsvårigheterna.

Nordisk Familjebok (1919)

Järnvägs-versionen hette Gamma-Gerät eller Kurze Marine-Kanone 14 L/16, den vägde 150 ton, sköt projektiler på 960-1160 kg, och hade en räckvidd på 12,5-14 km. Familjebokens uppgifter om M-Gerät L/12 stämmer i stort sett, möjligen var räckvidden några km kortare. Dess vikt låg på 42 ton. Det kan poängteras att den ingenjörsmässiga bedriften i L/12:ans fall främst bestod i lösningen av transport-problemet, den delades helt enkelt upp i fem delar som transporterades separat. En modellbeteckning L/14 man ser ibland är - såvitt jag kunnat finna - oriktig. L-siffrorna anger pipans längd räknat i kalibrar, dvs. 12 x 42 = 504 cm.

Liege fell a few days after the German 42mm howitzers opened their fire upon it, the chain of strong forts crumbling like paper castles before the bursting shells. The defence of Namur was a matter of hours in place of months. Maubeuge, from which the French hoped much, checked the German advance no more than a great rock on the beach checks the advance of the sea.

F. A. McKenzie, 3 april 1915

(I den text jag hittade står verkligen "42mm". Jag är inte helt säker på om McKenzie misstrodde uppgifterna om kalibrar på 42 cm - fast hur skulle en kanon på futtiga 4,2 cm utgöra någon risk för forten? - eller om det är ett skrivfel någonstans på vägen.)

Men efter insatserna i Belgien och norra Frankrike var det i princip slut på framgångarna. Fort av modernare konstruktioner som t.ex. de vid Verdun visade sig vara betydligt svårare att komma till rätta med, och kriget kom dessutom att utspelas på öppna fält där man hade betydligt större nytta av lättrörligt artilleri än supertunga Bertor. (Not, det var inte frågan om ett unikt vapen, i augusti fanns sex stycken.)

Det påstås även att en Tjocka Berta användes under andra världskriget, vid Sevastopol och/eller i Warszawa. Det låter högst osannolikt. En långt sannolikare förklaring är att man blandat ihop den med Gustav och Dora.

1918: Paris-kanonen, "Tjocka Bertha"

Inte Tjocka Berta utan Pariskanonen, anno 1918
Paris-Geschütz

Detta är, som synes, en helt annan pjäs än 1914 års Tjocka Berta. Namnen har förväxlats från början.

Våren 1918 inledde tyskarna en kraftsamling, Operation Michael, som skulle göra slut på kriget innan USA kom med på allvar (med facit i hand var det också början på slutet, fast inte så som tyskarna hoppats). Snart var man tillräckligt nära för att, med hjälp av det senaste i artilleri-väg, kunna beskjuta fiendens huvudstad. (Notera språk-mixen i följande citat, alerte = varningssignal, avion = flygplan.)

... News that Paris was being bombarded from the air — that the attack began a little after seven — that there had been no alerte until after the bombardment began, and, that up to the time he left, no German avions had been heard by the listening posts anywhere, and yet once in about fifteen minutes a bomb fell.

Mildred Aldrich, 28 mars 1918

Paris-kanonen har inte bevarats och uppgifterna är ungefärliga, men den hade nog ett kanonrör på 28 meter med en kaliber på 21 cm (Wilhelm-Rohr kallat, konstruerat genom att sticka in ett kanonrör i ett annat), projektilerna vägde knappt 100 kg och räckvidden var på 130 km. (Eftersom kalibern ökade en smula med varje skott så fick man ha en hel serie projektiler med olika kalibrar tillhanda.) Räckvidden uppnåddes emellertid på bekostnad av precisionen; man fick nöja sig med att skjuta på Paris som helhet. Beskjutningen kunde därför inte lösa några militära uppgifter, utan var enbart en fråga om prestige och terror. Det hela påminner faktiskt om andra världskrigets V-1 och V-2, missiler som skickades mot London, och vars nedslagsplatser man heller inte kunde beräkna mycket mer exakt än så; "unmilitary machines of chance", som de kallats.

Snart nog började man kalla den fjärran kanonen för Tjocka Bertha, Grosse Bertha. Jag vet inte om man trodde att det faktiskt var 42 cm-muskedundret från 1914 som användes, eller om det blivit en beteckning för extraordinärt tyskt artilleri i allmänhet.

Ytterligare namnförväxling: Paris-kanonen använde vissa (icke vitala) delar från fartygskanonen Lange Max, vilket fått en del att blanda ihop dem. Det är dock frågan om olika pjäser.

The mystery of "Big Bertha", the German supercannon which shelled Paris at long range during the Summer of 1918, has been solved by allied investigations.
[...]
To speak with absolute exactitude, there never was such a thing as a supercannon at all - as an individual new creation the "Big Berthas" never existed. Paris was shelled by ordinary naval guns, whose range had been doubled by the use of certain devices.
[...]
... Any ordnance expert could have done the same, but never attempted it because hitherto experts had always been seeking accuracy as well as distance. The reinforced German guns were not accurate at all, but to hit the Great city of Paris they did not need to be.

New York Times, 27 mars 1921

Denna artikels författare har sämre koll på läget än de som två år tidigare skrev den utmärkta i Nordisk Familjebok. Hur avancerad teknik det var frågan om kan jag inte bedöma, men i ett brev från betydligt trovärdigare herrar i Essen (mer nedan) så beskrivs Paris-kanonen som "a highly sophisticated long range weapon". Att det var en ovanlig prioritering av räckvidd på bekostnad av precision stämmer, men det var knappast något som "any ordnance expert" hade kunnat smälla upp.

Namnet

Den vanligast förekommande teorin går ut på att haubitsen fick sitt namn efter Bertha Krupp von Bohlen und Halbach*, arvtagerska till Krupp-verken.

Här är ett tidigt belägg för den härledningen. "Busy Bertha" verkar vara en äldre beteckning, och tidvis mer använd - en kort tag funderade jag på om det rentav var vad man kallade 42-centimetrarna, och att "Big Bertha" enbart avsåg Paris-kanonen, men så var inte fallet.

Busy Berthas
New York Times, 1 oktober 1914

Namnet användes även på tyska, Fleissige Bertha, och franska, Bertha l'assidue. På svenska kunde man prata om "Flinka Bertha" (tidningen Naggen, nr 2 1915) eller "Flitiga Bertha". Jag har inte hittat någon förklaring, utan gissar: en möjlighet är att man avsåg den takt med vilken de belgiska forten oskadliggjordes.

"But remember this," said Shorty, "you never fires from your battle position except in case of attack. Wen you goes out at night to 'ave a little go at Fritzie, you always tykes yer gun sommers else. If you don't, you'll 'ave Minnie an' Busy Bertha an' all the rest o' the Krupp childern comin' over to see w'ere you live."

James Norman Hall

Utöver Shortys "Krupp childern" har jag även hittat ett (1) belägg för "Tante Krupps". "Minnie" var mörsare (Minenwerfer), ej att förväxlas med andra världskrigets Moaning Minnies som var ett raketvapen (Nebelwerfer). (För övrigt var "Big Bertha" namnet på en ökänd con woman - lurendrejerska skulle man kunna säga - verksam i USA i slutet av 1800-talet. Men det har nog ingenting med haubitsen att göra. Den som letar kan säkert hitta fler stor-Berthor.)

Den andra teorin går ut på att Berta (utan h) helt enkelt var bokstaven B i det tyska bokstaveringsalfabetet; på svenska hade den hetat Bertil, hos de allierade Baker, med dagens NATO-alfabet (tagit i bruk på 50-talet) Bravo, osv. Andra möjliga exempel på detta namnskick är Dora och Schwerer (= tunga) Gustav (järnvägsartilleri från WW II, kal. 80 cm), Liebe Fritz (kortform av Friedrich, WW I)... Kommer "Gustav" från herr Krupp eller bokstaven G? - Vet ej. Då är det enklare när det gäller vardagligare pjäser som fått namn i bokstavsordning, här exempel från en musei-bunker på Jylland (själva kanonerna är bortplockade sedan länge, det som finns kvar är fundamenten):

Hanstholm II: Anton
Anton

Hanstholm II: Anton
Berta

Andra populära namn som använts på stora kanoner är Wilde eller Dicke Maria, Schlanke Emma (Skodas haubitsar på 30,5 cm som användes på olika ställen under WW I)... Eller Schlanke Bertha (Krupps K5, järnvägsartilleri på 28 cm från WW II). Eller rentav Faule Grete från 1430, med många fler exempel. Jag har inte hittat några uppgifter om att dessa namn skulle ha varit tagna från fysiska personer, inte heller några andra pjäser från Krupp som fått namn efter personer i släkten (skulle vara Gustav då). Att det skulle ha varit frågan om en tradition i det företaget är osant.

Dora / Schwerer Gustav
Kan inte låta bli att ta med en bild på Dora/Schwerer Gustav.
1345 ton. Observera den inringade mannen.

Det är också bokstaverings-teorin som man lutar åt på Historisches Archiv Krupp i Essen:

As to the origin of this name there are no references to be found in our archives. But there is a strong case for the supposition that it does refer to the mentioned German "Buchstabier-Alphabet" ("Spelling-alphabet"), as the name "Berta" stands for the letter "B", and quite a number of other guns were named in a similar way (Dora, Wilhelm etc.).

Dr Ralf Stremmel och Dr Heinfried Voß

Jean Vebers Tjocka Bertha 1914
Jean Veber: Tjocka Bertha (1914)

De två teorierna kan naturligtvis kombineras; ett ursprungligt bokstaverings-B kan snart nog - redan 1914, om dateringen ovan är att lita på - och kanske på båda sidor ha uppfattats som ett sorts skämtsamt tribut till Frau Krupp. Säkert har den etymologin bidragit till att namnet satt sig i det allmänna medvetandet i långt högre grad än andra världskrigets betydligt kraftigare men anonyma haubitsar.

(Att jag stavat "Tjocka Berta" utan h, annat än i citat, beror på att jag finner bokstaverings-teorin troligast. Det är också den stavningen Stremmel och Voß använder.)

Gustav och Berhta Krupp von Bohlen und Halbach
Tjock var hon åtminstone
inte (bild från 1927)

* Berthas man Gustav var alltså ingift i Krupp-släkten, och behövde kejserligt tillstånd att ta sig namnet. Han var lägre i rang än sin fru, såväl i adelskalender som i företaget. Han är kanske mest känd för sitt samröre med nazisterna, något som omsider renderade honom en plats bland de åtalade i Nürnberg. Emellertid var han vid det laget för dement för att hans medverkan skulle vara meningsfull.

Referenser:
Nordisk Familjebok: Tjocka Bertha (1919)
F. A. McKenzie, On Fortifications - the War by Land, ur The War Illustrated, 3 april 1915
Barbara Tuchman, Augusti 1914 (Atlantis 1987), sid 200-201 - fascinerande beskrivning av T. B.
Mildred Aldrich, "a Personal Description", "March 28th, 1918"
James Norman Hall, Kitchener's Mob (1916)
Wikipedia (ty.): Dicke Bertha; Paris-Geschütz; Langer Max
Wikipedia (sv.): Bertha Krupp von Bohlen und Halbach
Dr Ralf Stremmel & Dr Heinfried Voß, mail från den 24 juli 2007
Festungsbauten.de: Hanstholm - tysk sajt med många bilder
Forumet Skalman: Tjocka Bertha - diskussion där bl.a. undertecknad försöker reda ut begreppen
Landships: Austro-Hungarian 30.5cm Mörser M.11 - om Skodas mörsare, med fina bilder
Bonus:
Phonetic Alphabets - bokstaveringsalfabet i mängd

Kommentera
Tipsa om denna faktoid
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Tack till samtliga på Skalman som bidragit med kommentarer & uppgifter

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum