|
Hitler trodde på astrologiThis map clearly indicates why Hitler and his astrologers and many of the generals close to him were convinced that the logical invasion target would be at Pas de Calais. Darryl F. Zanuck, dokumentär om The Longest Day (1968) Adolf Hitler trodde på lite av varje. Men inte på astrologi. Det är ett välbelagt faktum att många nazister var intresserade av det ockulta. Nationalism, antisemitism och ockultism låter som en säregen blandning, men i den svårbeskrivliga samling av rörelser som kallas völkisch, ur vars mylla nazisternas NSDAP växte, var just dessa tre komponenter vanliga. Det är därför som många tidiga och viktiga aktivister kom från sammanslutningar som exempelvis Thule-sällskapet, för att nämna det kanske allra namnkunnigaste: där fanns på sin tid personer som Karl Harrer, Hans Frank, Rudolf Hess och Alfred Rosenberg, vilket "låter som en samling artiklar i Who's Who om de första nazistiska sympatisörerna", för att citera Ian Kershaw. Ett obligatoriskt namn i sammanhanget är Heinrich Himmler, som mer än någon annan koryfé spridit bilden av "ockult nazism". Idén att även Hitler skulle ha varit intresserad av exempelvis astrologi stämmer dock inte. Den var i svang långt före kriget, det tidigaste belägg jag hittat skall finnas i en bok av Roger B. Nelson, Hitler's Propaganda Machine, utgiven 1933. Hur den först uppstod vet jag inte, om det inte är så enkelt som att man blandat ihop folk. Senare kom den hur som helst att förstärkas från flera håll. Här nedan beskriver jag några, fler finns säkert. Flera aktörer har nog inspirerats av varandra, och tillsammans bildat ett snårigt och intressant avsnitt av den frodiga och hämningslösa mytbildningen om Hitler.
Karl Ernst Krafft var en schweizisk astrolog som kom in i nazista kretsar. Han förefaller att regelbundet ha ställt Hitlers horoskop, av nyfikenhet eller omtanke. I november 1939 fann han någonting så förfärande att han genast skrev till en god vän som arbetade nära Himmler: Führerns liv skulle snart vara i stor fara. Detta föranledde inga särskilda åtgärder. På kvällen den 8 november, årsdagen av den s.k. ölkällarkuppen 1923 som var en av nazisternas högtidsdagar, höll Hitler som vanligt ett tal på Bürgerbräukeller i München. Med anledning av kriget blev det såväl avkortat som tidigarelagt. Detta räddade livet på honom, då han lämnade lokalen strax innan en kraftig bomb utlöstes där. Nu skickade Krafft ett "vad var det jag sa"-telegram till Hess. Det första brevet grävdes fram, och nästa morgon fick han besök av Gestapo. Krafft lyckades dock visa att han inte hade någon del i attentatet och släpptes. (Enligt en annan beskrivning så skickades Hess-telegrammet av den förste mottagaren av brevet, dr Fesel.) Det var hur som helst genom den lyckade spådomen som partitoppen fick upp ögonen för astrologen Krafft. Senare fick han i uppdrag av Goebbels att ur Nostradamus material hämta för tredje riket optimistiska profetior, dessa spreds sedan över ockuperade och fientliga territorier som den propaganda den var. Vad Krafft trodde om sina fynd vet jag inte, men det är uppenbart att Goebbels inte tillskrev metoden något annat värde än det psykologiska. I en av krigets egendomligaste episoder flög Hess i maj 1941 till Storbritannien för att försöka mäkla fred. Den tyska ledningens förklaring var att han uppenbarligen var galen, förvirrad av magiker och astrologer. Detta gav samtidigt en anledning att slå till mot de ockultister som redan tidigare betraktats med skepsis, Aktion Hess som operationen kallades. Krafft lär ha fått fortsätta att ställa horoskop i fångenskap, men hans karriär var över. Han dog 1945. När "Hitlers astrolog" kommer på tal är det oftast Kraffts namn som nämns. Det stämmer alltså inte alls.
Ludwig von Wohl, eller Louis de Wohl som han även kallade sig – ibland baron, rentav – var en ungersk äventyrare, astrolog och författare m.m. Han fick jobb hos britterna sedan han förklarat att Hitler minsann höll koll på sina horoskop (Kraffts?), och genom att ställa samma horoskop skulle man därmed kunna få värdefulla insikter i Führerns tänkande. (Enligt Parker så hade von Wohl och Krafft haft kontakt med varandra.) Man kan fråga sig vad sådan astro-spaning skulle kunnat ge under andra förutsättningar. Men som det nu var producerade von Wohl just inget av värde för underrättelsetjänsten under den relativt korta tid han anlitades. (The Herald, som förefaller att ha varit först med nyheten i juni 1945, rapporterar felaktigt att arbetet var såväl fruktbart som långvarigt.) Däremot kunde han i en astrologisk publikation på tyska kungöra häpnadsväckande korrekta spådomar – vilket var möjligt genom att tidningen producerades i Storbritannien och gavs ut efter att händelserna inträffat, men daterats tidigare. Även britterna använde alltså astrologi för dess psykologiska värde, inte för dess faktiska.
I september 1940 förklarade örlogskaptenen (retired) Walter M. Wynne (som han kallas i artikeln, jag har även funnit namnformen "Walter Wynne Mason") att Hitler nog använde sig av astrologi för att räkna ut vilka dagar som var bättre eller sämre för militära aktioner. Som belägg uppvisades horoskop som Wynne gjort för vissa datum under den norska kampanjen, som tydligt visade att tyskarna sett till att koordinera det hela med stjärnorna. Han förklarar visserligen att frågan om horoskop är sanna och fungerande i sig är en annan sak, poängen här är att de kan kasta ljus över de tyska aktionerna; men å andra sidan så är hans smak för efterhandskonstruktioner helt enligt etablerad astrologisk sed. När till exempel tyska fartyg satte kurs mot Norge före solförmörkelsen den 7 april 1940 (den faktiska partiella förmörkelsen ägde rum den 10 april) så hade det att göra med att Skorpionen (Norges tecken) "was directly in the astrological line of aggression". Samtidigt rörde sig solen mot Saturnus, som tydligen har ett rykte om sig att uppehålla saker och ting - och mycket riktigt kom den allierade kampanjen i Norge av sig. Och så vidare. Wynnes stora grej var att han räknat på när motsvarande fördelaktiga datum inträffade för en invasion av England: den 16 september, då the stars were right, som man säger. Idag vet vi att Seelöwe lades på hyllan den 17 september för att aldrig mer plockas fram. Men det hade helt andra orsaker. Även Wynnes horoskop verkar ha lagts på hyllan för att aldrig mer plockas fram, åtminstone har jag inte hittat några fler omnämnanden av dem.
Slutligen en egendomlig "källa", av ett slag som inte är helt ovanligt i sammanhanget: Jag var Hitlers kammarjungfru påstods vara skriven av en viss Pauline Kohler, som återgav sina upplevelser på Berghof (mer information om bl.a. denna byggnad i faktoiden Örnnästet). I själva verket skrevs den av amerikanen Ronald Collier (notera efternamnet), alltså på engelska i original, och är påhitt från början till slut. Den blev ändå en bestseller under kriget, bara på svenska gavs den ut i åtminstone åtta upplagor 1944-45. I denna bok uppges att Hitler inte bara hade en personlig astrolog, Karl Ossietz, utan även låtit inreda en hel våning på sitt bayerska högkvarter som ett astrologiskt observatorium, med kristallkula, laboratorium m.m. Detta är alltså fullkomligt osant, och Karl Ossietz lika påhittad som kammarjungfrun Pauline. Icke desto mindre dyker han fortfarande upp då och då i sammanhang som inte är så petiga med källor, eller inte känner till ursprunget. Namnet verkar ha inspirerats av Carl von Ossietzky, som är en helt annan person: anti-nazist och Nobels fredspristagare 1935 sattes han i koncentrationsläger och dog 1938. Nej - den enda stjärna som Hitler trodde på var hans egen Glücksstern, "lyckostjärna", som väglett honom här i livet; men inte heller den skall tolkas bokstavligt. Denna text bygger på en kortare artikel, publicerad i tidningen Folkvett 4/2009, utgiven av föreningen Vetenskap och Folkbildning Referenser:
|
